Att använda träning som ett sätt att få ned sin allmänna stress, är för många ett viktigt verktyg i vardagen. Det är allmänt känt att träning kan ha positiva effekter hos den stressade personen, som sitter still mycket under vardagen. Däremot kan för mycket av det goda, faktiskt ge helt motsatta effekter. Träning i sig ses som stress av kroppen, och överdriver man sin träning kan detta faktiskt bli droppen som får bägaren att rinna över. Det är stresshormonet kortisol som är i fokus, och kan ställa till en hel del.
Stresshormonet kortisol är naturligt i kroppen och helt nödvändigt för vår överlevnad. När vi utsätter oss för stress, är faktiskt kortisol ett hormon som hjälper oss att klara av detta. Dock är det meningen att stressen ska vara kortvarig och inte konstant. Även träning utsöndrar kortisol och tränar man väldigt intensivt och ofta, hinner kortisolet inte "sjunka undan". Man kan då drabbas av motsatt effekt av träningen. Istället för att gå ned i vikt, kan kroppen börja lagra fett, främst kring magen. Förhöjda nivåer av kortisol under en längre tid, kan även bryta ned muskelvävnad och göra oss trötta och hängiga. Alltså direkt motsatsen till varför de flesta tränar. Tack och lov finns det en hel del man kan göra, för att skapa kontoroll kring hormonet.
Det viktigaste man bör åtgärda, är att se till att livet generellt inte är alltför stressigt. Att sova tillräckligt och äta så sunt det går, kommer motverka konstant förhöjda nivåer av kortison. När det kommer till träningen, är det viktigaste att inte överdriva den. Om man respekterar vilodagar hamnar kortisolet på en lagom nivå. Genom att vila efter träningspassen och se till att man snabbt får i sig kolhydrater och gärna protein, kan man få ned nivåerna ganska omgående. Att försöka hålla träningspassen till mellan 40-60 min är också en bra förhållningsregel, samt att inte träna precis varje dag. Vältränade individer kan träna mer än otränade, utan att "kicka igång" stresshormonerna onödigt mycket. Korta intensiva träningspass, på mellan 20-45 minuter, tre gånger i veckan, är förmodligen det mest optimala träningsupplägget. Därutöver kan man promenera och röra sig, så mycket det går utan att anstränga sig för mycket.
Att springa långa distanser varje dag, kan för en otränad individ, höja nivåerna av kortisol ordentligt. En person som lever ett relativt stressfritt liv, har "råd" att träna lite mer, än någon som dagligen upplever mycket stress på jobbet och hemma. Gemensamt är dock, att alla tjänar på att träna, bara det inte blir för mycket. Elitidrottare som tävlar på den högsta nivån och tränar dubbla pass om dagen, har sällan jobb att sköta. Dessa kan till och med ta en tupplur mellan träningspassen. Förmodligen tål de också mer stress av träningen än vanliga motionärer.
Tecken på konstant förhöjda nivåer av kortisol kan vara att vikten går upp, vatten samlas i kroppen och att man känner sig hängig av träningen. Att musklerna försvinner och att fettet på magen ökar, kan vara tecken på att träningen måste minskas. Det kan vara svårt att minska ned på träningen när effekterna man hoppas på uteblir. Tvärtom brukar de flesta öka på träningsmängden när exempelvis resultaten uteblir, eller vågen står still. Resultatet blir då ännu mer kortisol, vilket leder till en ond cirkel. Genom att trappa ned träningen, kan faktiskt träningseffekten snabbt återhämta sig. Att träna mindre, kan alltså konstigt nog ge bättre resultat. Många som använt en hög träningsmängd för att gå ned i vikt, kan erfara att vikten går ned ett par kilo, först när de "gett upp" och tagit sig en vecka helt utan träning.
